2. okt, 2014

17 åringen

Tänk om ett år så kliver Moa ut i värden och blir vuxen och myndig. Tänk vad tiden går och tänk vad jag fått uppleva tillsammans med henne. Flyttade till Västerås och lämnade familj och alla vänner kvar. Några har jag kvar men skaffat många nya. 2 oktober 1997 hamnade jag i en värld som jag inte kände till. Men snabbt förstod jag att skulle Moa kunna utvecklas så var det bäst att fixa det själv. Blev en så kallad tigermamma. Fick slåss för det mesta för att hon skulle få möjlighet att utvecklas. Idag håller hon på att klippa av navelssträngen och markerar tydligt att jag inte får följa med henne. Nu hoppas jag snart att föräldrar ska slippa ta reda på allt om sitt barns funktionsnedsättning utan det ska finnas en väg in. Där ska man finna andra och personer som stöttar och vet vart man ska vända sig. Ibland har jag funderat om man lever på 60 talet igen. Nu har två Samordnare börjat jobba i Västerås. Ni kan hitta information på Samför hemsida. samfor.se Och tänk att det skulle ta 17 år innan hon fick tydliga instruktioner hur hon kan jobba med ryggen och magmusklerna på en bra sätt.